dagenscraving

Okej , jag fick alltså epudral ! Det hjälpte en massa kan jag säga ! Det onda jag kände i svanken försvann typ helt ! Efter detta hände , har jag inte jätte mycket minne av vad sim hände , eller rättare sagt så "hände" nog inte så mycket mer förutom att värkarna fortsatte (såklart !) och jag tog massor av lustgas ! Hehe efter ett tag mådde jag extremt illa och blev fruktansvärt svag , jag kom då på att jag inte ätit något under ca två dygn ... Andreas erbjöd mig under hela tiden att äta olika saker , men jag ville aldrig ha något . Men då i den stunden villa jag iallafall ha något , mest för att må bättre , inte direkt för att jag var hungrig . Andreas gick iväg för att hitta vad det fanns att tillgå vid denna tid på dygnet , vet tyvärr inte vad klockan var .. Men mitt i natten iallafall ... Han kom tillbaka med skorpor och saft .. Hehe det va INTE lätt att få i sig dessa kan jag säga , men jag tvingade in dom (tre-fyra stycken ) i en torr mun som verkligen INTE ville ha några torra skorpor , det fanns liksom inte ens något smör (?!????) När jag fått i mig dessa ländes det aningen bättre. Sedan var både jag och Andreas extremt trötta och ville vara sova ... Jag vägrade ligga ner så jag försökte sova sittandes , dom goa fina sköterskorna släkte lamporna så vi skulle få mer lugn och ro .. Jag hörde långt borta någonstans (samtidigt som jag "sov") att Andreas fick en sacksäck att sova på , jag blev galet irriterad och avundsjuk på att han skulle få ligga skönt där på en sacksäck när jag va tvungen att sitta upp i sängen och försöka sova i typ en minut i taget innan nästa värk kom ! Usch , det va hemskt , jag var så otroligt trött !!! När vi genomgått denna fas ett tag , var det tydligen dags för mig att byta ställning , då sa dom till mig att ställa mig på knäna mot sängens huvudände som var uppfälld , där har jag heller ingen aning om hur länge jag stod, men kändes som huuuur många timmar som helst ! Där hann jag sluddra en massa om "när kommer dom andra " jag menade typ dom som skulle förlösa mig , för det enda jag ville va att föda just då ! Jag spydde tre till fyra gånger samtidigt som jag bajsade på mig ... jag som trodde att bajsa på sig skulle bli det mest pinsamma någonsin , men jag brydde mig verkligen inte ett skit (haha) om det ! Jag sa flera gånger till personalen -"nu är det dags , jag måste trycka !!!!" Men det fick jag inte ! Vet inte hur läge jag fick vänta med att krysta men säkert över en timma ..!! När det vän var dags att krysta ville dom att jag skulle lägga mig på rygg i "gynställning" , då försökte dom förklara för mig hur jag skulle krysta/trycka ut bebisen , det gick sådär , jag vara skrek och fortsatte att andas som jag gjorde genom värkarna .. Det var fel andning .. dom blev troligen irriterade på mig , men tillslut kom jag bog underfund med ungefär hur jag skulle göra och andas .. Det mest obehagliga var absolut när huvudet var halvvägs ute melleb benen , då kändes det som ingenting rörde sig men att jag samtidigt hade något VÄLDIGT stort som absolut inte skulle vara där satt fast och aldrig skulle lossna ... Hemsk känsla ! Men tillslut "flög" vår bebis ut galet fort ! Sen tog det inte lång tid förens bebisen var på mitt bröst, efter en liten liten stund frågade jag såklart - Vad är det för kön ???!! Andreas tittade (han visste inte heller) ... Sedan sa han .. - Det är en flicka .. Där var hon , våran underbara fina dotter Molly Victoria Wessman ❤️